Inte trodde jag att jag skulle få vandra under Dubbelörnen i Karlstad. Men nu går det visst - på Herrhagen om inte annat. Det är det lokala fastighetsbolaget Carlstaden som använder detta kejserliga attribut som sin logotyp. Grafiska formgivare på reklambyråer brukar inte vara de mest heraldiskt bevandrade och jag undrar om man inte har gjort sig skyldiga till en mer begåvad heraldisk lek än man är medveten om.
Värmlandsörnen gjorde ju premiär som heraldiskt djur under Johan III:s dagar och ersatte då storebror Erik XIV:s inte fullt så mäktiga djärv som symbol för landskapet. När minstingen hertig Carl, fortfarande under Johans regering 1584 ville skapa sig en stad i västra delen av sitt herigdöme föll valet på Tingvallal, som blev Carlstad.
Carls stad behövde ju ett stadssigill och man slänge (förmodligen av bara farten) med färgsättning till symbolen och vips hade man för första gången i svensk historia förlänat en stad dess vapen i samband med stadsprivilegierna. Ett mycket lämpligt arrangeman, skulle det visa sig, och man fortsatte därefter på den inslagna vägen.
Färgsättningen spelar ju mindre roll i det här sammanhanget, vad man gjorde rent bildmässigt när man skulle illustrera Carls första stad i Värmland, var att man gjorde en heraldisk förkortning av landskapsvapnet - örnen klövs i tu. Erik av Pommern gjorde visst samma sak när han gav Malmö dess vapen - han slet huvudet av sin grip och satte den i stadsvapnet som en hedersbetygelse (vilket gör Malmö Red Hawks till en så märklig konstruktion. Åmål Red Bulls klingar bättre.)
Som utfyllnad och för att göra det hela lite pampigt lade man till ett par höga torn som flankerar örnhalvan. Detta måste ses mest som en uttryck för hertigens ambitioner - byhålan Tingvalla lär ha bestått av 40-45 hushåll vid den här tiden.
Nåväl - en formgivare på en reklambyrå ska sen 420 år senare illustrera en i Karlstad verkande fastighetsförvaltare som har valt namnet Carlstaden. Vad göra? Jo, man plockar ut den halva värmlandsörnen ur stadsvapnet och gör den till sin symbol. Men man drar samma slutsats som hertig Carls vapenmålare - en halv örn känns lite futtigt. Alltså dullbar man den igen, det blir ju lite fylligare.
Enkelt, fyndigt och genialt - precis som god heraldik ska vara. Att den värmländska dubbelörnen har ett C på bröstet och skiftar i ljusblått och turkost, det kan jag leva med. Det är ju inte ett vapen, det är en logga!
No comments:
Post a Comment