Två legender sida vid sida

Bredvid varandra på Karlstads kyrkogård vilar tvenne självar som nog gjort sig förtjänta av varsin gata - legendariska borgmästare får man nog kalla dem bägge i vilket fall som helst. Längst norrut ligger den äldre av de två - C O Moberg, han som var medlem av Hökpartiet och ville kväsa baggaran med våld, men dog våren 1905, och slapp uppleva nesan att änkan Moberg lånade ut hans sigill till norske statsministern C Michelsen, som glömt sin sigillstamp i Kristiania.

Den andre är stans siste borgmästare, Gunnar Lindskog, som visst satt kvar en bit efter att hans ämbete var avskaffat - bara en ån sak gör honom väl historiskt?!!

Carlos på Malménsgatan

Ett av de mest välfunna gatunamnen i Karlstad måste vara Malménsgatan. Jag tror i och för sig inte att tror att överingenjör Carlos (Carl) Malmén är mer förtjänt än andra att få en gata uppkallad efter sig. Just nu hittar jag inte boken om Gamla kôrrgår'n, men hans bedrifter bestod tydligen i att lämna stan, bli rik på byggprojekt i Sydamerika, och sen slanta in en rejäl stipendiefond i testamentet. Det är nog inte så svårt.

Men däremot är har gatukontoret/namnberedningen gjort ett bra jobb i att lyckas dra hans gata i direkt förlängning från hans grav. Gatan går från kyrkogårdsmuren/Tysta gatan fram till Drottning Kristinas väg borta vid badhuset. Han vilar alltså praktiskt taget på sin egen gata!

Curry Treffenberg #2

Gatan som uppkallats till minne av Curry Treffenberg må vara blygsam, men hans gravvård är det inte. Den är pampig som det anstår en landshövding vid förra sekelskiftet. Och nog den pampigaste på hela Östra Kyrkogården i Karlstad.

Trevliga skyltar på gång

Jag läste till min stora förtjusning att Grava hembygdsförening är i stånd att sätta upp en informationsskylt på platsen för gamla Hults skola i närheten av Tuggelite. Ett riktigt bra initiativ!

På väg till öppna förskolan passerar jag denna synnerligen välplacerade skylt om Herrhagen i Gjuteribacken. Där blev jag och min syster uppmärksammade på att det fanns något som hette Vasalunden på Herrhagen - trots att vi knatat genom Vasalunden otaliga gånger. Fram för fler informationstavlor i stadsbilden!!!

Errata: Götgatan

Om någon till äventyrs såg så långt som fram till Götgatsbron på inlägget om Götgatan och Tage Erlander, så vill jag bara påpeka att det inte brukar finnas några flaggstänger på bron - man är mest van att se de framför Folkets Hus.

Men de som finns på kortet hade rallyt till ära rests på Götgatsbron.

Svea, Götes och Vendes gator

Karlstads borgmästare

Sökning på Google ger tyvärr inte någon lista på Karlstads borgmästare genom tiderna. Annars brukar ju Internet vara ett ganska trevligt ställe för kalenderbitare. Jag kanske får lägga ut den själv någon dag.

Några spridda träffar får man dock. Av dem känner jag bara igen Ringervägen på kartan. Fast vill man kan man ju även räkna Karlbergsgatan...

Herman Kolthoff
född 1643, död 1696. Rådman i Karlstad 1674 och var uppbördsman där 1680–81 och borgmästare 1682–91. En förfader till Nils Ferlin, vad det verkar.

Gustaf Börjesson

Johan Börjesson Carlberg
- son till ovanstående

Olof Eriksson Spak
död 1662 i Karlstad, borgmästare i Karlstad. (G 2:o m Karin Henriksdotter (eller Svensdotter?).) – G 1:o senast 1616 m 2777 Kerstin Börjesdotter, d 1642 i Karlstad. Släkting till heraldiske konstnären Magnus Bäckmark.

Leonard Johan Ringer
Borgmästare vid tiden för branden var Leonard Johan Ringer. Hans gård vid nuvarande Norra Strandgatan lades även den i ruiner och aska. Eftersom han vid sin död 1755 bodde i Landshövdingegården var det kanske han som någon tid efter branden uppförde det envåningshus och de uthus som sedermera fått namnet Landshövdingegården.

Krutbruket - nygammalt i Älvåker

Jag var och irrade på Älvåker i förmiddags (för ovanlighetens skull bilburen) och hittade till min förvåning en ny gata. Nu var det i och för sig ett antal år sedan jag cyklade genom själva Älvåker, men ändå - för mig var den ny. Krutåkersgatan heter den och den fick mig att få upp ögonen även för sin föregångare - Krutbruksgatan. I Sandins gravabok visste jag mig ha läst om hemmanet Krutbruket, men jag hade aldrig förlagt det så långt söder ut i socknen.

Googlade på "Krutbruket Karlstad" och fick upp en gammal VF-artikel om den nya gatan som visst hade över sex år på nacken:

Ny gata döpt i Karlstad
KARLSTAD 2000-03-02
En ny gata har just döpts i Karlstad, Krutåkersgatan i Älvåker, vars namn minner om en mycket gammal verksamhet i området.
För att tillverka krut krävdes förr salpeter. Den salpeterhaltiga jorden under ladugårdshusen förklarades därför som statens egendom.
Eftersom det inom Grava fanns jord som var mycket lämplig för detta ändamål anlades här ett salpetersjuderi redan på 1600-talet.
Namnet Krutbruket behölls även sedan hemmanet upphört att vara krutbruk och gården, söder om Bryngfjorden, införlivades med Trangärdstorp.
Älvåker har sedan tidigare en gata men denna anknytning, Krutbruksgatan och nu tillkommer Krutåkersgatan, en ny gata mellan Älvåkersgatan och Skogaholmsvägen.

VF 2000-03-02

Jag blir ännu mer förvånad när jag upptäcker att hemmnet faktiskt var delvis inkorporerat i Karlstad stad - allt enligt ortnamnsregistret. Där stöter jag även på namnet Älvsmon - totalt obekant. Får nog ta och göra en djupdykning i sydvästra Gravas yttersta utmarker.

Värmlands hövdingar

Om det är skralt med bispar bland Karlstads gator och torg, så är det än sämre ställt med landshövdingarna! Jag kan bara dra mig till minnes att vi har Wibeli- och Oldevigsgatan. Inte ens en gata efter Johan Didrik af Wingård ute på Edsgatan!

• Johan Gustaf Uggla 1779-1793
• Nils Nilsson Silfverschiöld 1793-1802
• Arvid von Nolcken 1802-1807
• Axel von Rosen 1807-1809
• Olof af Wibeli 1809-1813 - Sundsta
• Johan Didrik af Wingård 1813-1840
• Carl Fredrik Hammarhielm 1840-1842
• Hans Fredrik Oldevig 1842-1864 - Sommarro
• Carl Rudolf Ekström 1864-1870
• Henrik Rosensvärd 1870-1885
• Henrik Adolf Widmark 1885-1889
• Emil Adolf Malmborg 1889-1901
• Gerhard Dyrssen 1901-1921
• Abraham Unger 1921-1936
• Ivar Vennerström 1936-1945
• Axel Westling 1945-1957
• Gustaf Nilsson 1957-1967
• Rolf Edberg 1967-1977
• Bengt Norling 1977-1990
• Ingemar Eliasson 1990-2002
• Björn Sandborgh 2002-2003
• Kerstin Wallin 2003-2004
• Eva Eriksson 2004-

Svågrarna Höök och Treffenberg

Curry Treffenberg hade inte bara ett väldigt skojigt namn - han var även en hyvens kille. Svåger som han var med doktor Conrad Höök, hade han lätt kunnat lägga vantarna på hela Marieberg om han hade velat. För Conrads önskan i testamentet var visst mer en önskan än en uppmaning till de efterlevande.

En så ädel handling är väl en mycket god anledning att uppkalla en gata efter karln. Treffenbergsgatan går från entrén vid Mariebergs herrgård och ut till viken. En ganska blygsam gatstump för att minna om en landshövding som dog vid förra sekelskiftet. Nu var han visserligen inte hövding över Värmland (han hade Västernorrland och Kopparbergs län på sin meritlista) men det måste ändå ha kliat i fingrarna på stadsplanerarna att ge honom de pampiga genomfartsgatan och istället kalla den lugna bakgatan invid folkparksstängslet efter den timide doktor Höök. Men så blev det alltså inte. Tjusigt, tycker jag - och det vittnar om sinne för proportioner.

Hööks paradgata...

...och Currys bakgata.

Svea, Götes och Vendes gator

Det finns en del gator som inte behöver presenteras närmare - de är så självklara att knappt märker dem. Drottninggatan, Kungsgatan, Järnvägsgatan, Hamngatan, Kyrkogatan och så vidare. Gärna ska det finnas ett par varianter av varje - en i varje väderstreck brukar funka bra.

Gator döpta efter landsändar hör till den här gruppen gator. En mellansvensk stad kan ha Bergslagsgatan, Smålandsgatan, Norrlandsgatan och så vidare utan att behöva förklara den närmare.

Och så har vi gatorna som är så självklara att, man inte ens förknippar med det som namngivit dem - Sveagatan på Herrhagen, till exemepel. Och Götgatan i Haga. Fast den får man nästan använda förstoringsglas för att hitta på kartan.

Götgatan måste ha varit en ganska självklar adress i Karlstad, där den drog förbi Folkets Hus, från Kanalen och bort till Hagagatan. Men så behövde man en lämplig gatstump i provinshuvudstaden för att hedra Sveriges längste statsminister och vips, så var Götgatan ett minne blott. Men inte riktigt!

Tage Erlandergatan går nämligen bara från Östra Kanalgatan till Nygatan. Där, på andra sidan Nygatan, bortanför mongolen och Korskyrkan, finns den kvar och för en förtynande tillvaro. Som en skugga av sitt forna jag ligger den där, en vändplan vid namn Götgatan, flankerad av parkeringsplatser och tvättstugor.

Men vill man kan man hävda att Tage Erlandergatan bara utgör ett uppehåll i Götgatan. Ställer man sig på tå kan man nämligen se nästa fornlämning, där borta bakom Svenska Rallyt-flaggorna - Götgatsbron. Den fick visst behålla sitt namn - även om ingen använder det...

Dubbelörnen på Herrhagen

Inte trodde jag att jag skulle få vandra under Dubbelörnen i Karlstad. Men nu går det visst - på Herrhagen om inte annat. Det är det lokala fastighetsbolaget Carlstaden som använder detta kejserliga attribut som sin logotyp. Grafiska formgivare på reklambyråer brukar inte vara de mest heraldiskt bevandrade och jag undrar om man inte har gjort sig skyldiga till en mer begåvad heraldisk lek än man är medveten om.

Värmlandsörnen gjorde ju premiär som heraldiskt djur under Johan III:s dagar och ersatte då storebror Erik XIV:s inte fullt så mäktiga djärv som symbol för landskapet. När minstingen hertig Carl, fortfarande under Johans regering 1584 ville skapa sig en stad i västra delen av sitt herigdöme föll valet på Tingvallal, som blev Carlstad.

Carls stad behövde ju ett stadssigill och man slänge (förmodligen av bara farten) med färgsättning till symbolen och vips hade man för första gången i svensk historia förlänat en stad dess vapen i samband med stadsprivilegierna. Ett mycket lämpligt arrangeman, skulle det visa sig, och man fortsatte därefter på den inslagna vägen.

Färgsättningen spelar ju mindre roll i det här sammanhanget, vad man gjorde rent bildmässigt när man skulle illustrera Carls första stad i Värmland, var att man gjorde en heraldisk förkortning av landskapsvapnet - örnen klövs i tu. Erik av Pommern gjorde visst samma sak när han gav Malmö dess vapen - han slet huvudet av sin grip och satte den i stadsvapnet som en hedersbetygelse (vilket gör Malmö Red Hawks till en så märklig konstruktion. Åmål Red Bulls klingar bättre.)

Som utfyllnad och för att göra det hela lite pampigt lade man till ett par höga torn som flankerar örnhalvan. Detta måste ses mest som en uttryck för hertigens ambitioner - byhålan Tingvalla lär ha bestått av 40-45 hushåll vid den här tiden.

Nåväl - en formgivare på en reklambyrå ska sen 420 år senare illustrera en i Karlstad verkande fastighetsförvaltare som har valt namnet Carlstaden. Vad göra? Jo, man plockar ut den halva värmlandsörnen ur stadsvapnet och gör den till sin symbol. Men man drar samma slutsats som hertig Carls vapenmålare - en halv örn känns lite futtigt. Alltså dullbar man den igen, det blir ju lite fylligare.

Enkelt, fyndigt och genialt - precis som god heraldik ska vara. Att den värmländska dubbelörnen har ett C på bröstet och skiftar i ljusblått och turkost, det kan jag leva med. Det är ju inte ett vapen, det är en logga!

Femte järnvägsgatan

Järnvägsgatan, Munkforsgatan, Charlottenbergsgatan och Laxågatan var det, ja. Men idag sprang jag på den femte järnvägsgatan - och det finns säkert fler. Eftersom jag har tillbringat mest tid i västra och norra delarna av stan, och eftersom jag är totalt ointresserad av rullskidskoåkning, har jag haft väldigt dålig koll på var Munkforsbanan/Klarälvsbanan/NKIJ-banan har sin träckning inom Karlstad. Och framför allt var den lämnar Västra stambanan, för det gör den ju inte vid Munkforsgatan direkt (så varför Östra station behövdes är för mig en gåta, men så är jag ju inte speditör heller...)

Men jag hittade den vid Kroppkärrssjön i varje fall och insåg att jag både gått och cyklar på den utan att inse att det var gammal banvall. Parallellt med den, där uppe där bussen går hittade jag så min femte järnvägsgata - Edebäcksgatan. För varför skulle denna, ur karlstadperspektiv, så ointressanta håla få en gata uppkallad efter sig i residensstaden? Svaret var uppenbart och ortnamnsregistret säger till och med att det är järnvägstationen i Edebäck som åsyftas.

Som sagt - om till och med Edebäcks jvstn har fått en gata uppkallad efter sig, så lär det nog finnas fler järnvägsgator efter NKIJ-banan. Om jag bara orkar fortsätta mina fältstudier på Norra Kroppkärr ska jag nog hitta ett par till...

Järnvägsgatan gånger fyra

Efter att ha krånglat mig över och under bron från Tormesta till Sjöstad lyckades jag idag hamna på Laxågatan. Helt taget ur luften känns det ju som - här har vi Östra och Västra Sjöstadsgatan, Sjöstadsvägen, en väckelsepredikant och så hela asaparnassen på den östra sidan.

Men så kom jag på att jag snart var på väg under järnvägen - Nord-västra stambanan, som ansluter till Västra stambanan just i Laxå. Fast det hade jag nog inte kunnat lista ut om jag inte visste att Charlottenbergsgatan och Munkforsgatan ligger lika till synes ologiskt placerade på Råtorp respektive i Haga.

Och så finns det visst en Järnvägsgatan i Tingvallastaden också.