Elfdaliusgatan

Sveno Elfdalius var som sagt förste superintendenten i Karlstads stift - inte kriminialinspektör, utan chef över stiftet utan att var biskop. Biskopsämbetet ansågs väl som för knutet till Rom för att passa i ett lutherskt land som 1600-talets Sverige. Gamle bispen i moderstiftet Skara fick vara kvar, men kusinen i Mariestad och så småningom Karlstad fick nöja sig med att vara superintendent.

När jag stannade till med min lilla guidegrupp häromkvällen och pratade vid Elfdalius byst frågade de om hans märkliga namn. "Sveno Elfdalius Camoenius" står det nämligen på sockeln. Det pikanta i sammanhanget var att EU-projektet som var anledningen till deras Karlstadsbesök hette något i stil med Camoenius. (Jag trodde först att de försökte göra sig lustiga över att Caomenius kunde vara en latinisering av Khomeni, men så var icke fallet, som tur var).

"Sven från Älvdalen" var ju ganska lätt att knäcka, även för en samhällsvetare som jag, och jag kunde till och med drista mig till att gissa vilken älvdal det var frågan om. Men Camenius gick jag bet på. Jag visste bara att vi haft biskopar med liknande familjenamn senare, men att de skulle ha mer med varandra att göra än att sitta på samma stol kunde jag inte berätta. Liknande namn känns igen från Adelskalendern.

Nu visar det sig att alla de här släkterna - Caméen, von Caméen, Caménhjelm och Caménsköld - kan räkna Elfdalius som anfader. Redan Svenos son kallade sig Caméen.

Vid närmare eftertanke kom jag på att alla släkternas vapen finns publicerade på min webb Wermlandsheraldik. Inte konstigt att jag kände igen dem.

Svenskt biografiskt handlexikon meddelar att Elfdalius fick det namnet (som tydligen är latin för sångmö), som som ett smeknamn av sin lärofader Messenius för sina "rika och lofvande själsgåfvor". 1658 fick han "bref på adlig frihet" (borde väl innebära att han adlades?) och bör väl då ha lagt till Camoenius som familjenamn.

Ansedel för Sveno Benedicti Elfdalius Camoenius