Två legender sida vid sida

Bredvid varandra på Karlstads kyrkogård vilar tvenne självar som nog gjort sig förtjänta av varsin gata - legendariska borgmästare får man nog kalla dem bägge i vilket fall som helst. Längst norrut ligger den äldre av de två - C O Moberg, han som var medlem av Hökpartiet och ville kväsa baggaran med våld, men dog våren 1905, och slapp uppleva nesan att änkan Moberg lånade ut hans sigill till norske statsministern C Michelsen, som glömt sin sigillstamp i Kristiania.

Den andre är stans siste borgmästare, Gunnar Lindskog, som visst satt kvar en bit efter att hans ämbete var avskaffat - bara en ån sak gör honom väl historiskt?!!

Carlos på Malménsgatan

Ett av de mest välfunna gatunamnen i Karlstad måste vara Malménsgatan. Jag tror i och för sig inte att tror att överingenjör Carlos (Carl) Malmén är mer förtjänt än andra att få en gata uppkallad efter sig. Just nu hittar jag inte boken om Gamla kôrrgår'n, men hans bedrifter bestod tydligen i att lämna stan, bli rik på byggprojekt i Sydamerika, och sen slanta in en rejäl stipendiefond i testamentet. Det är nog inte så svårt.

Men däremot är har gatukontoret/namnberedningen gjort ett bra jobb i att lyckas dra hans gata i direkt förlängning från hans grav. Gatan går från kyrkogårdsmuren/Tysta gatan fram till Drottning Kristinas väg borta vid badhuset. Han vilar alltså praktiskt taget på sin egen gata!

Curry Treffenberg #2

Gatan som uppkallats till minne av Curry Treffenberg må vara blygsam, men hans gravvård är det inte. Den är pampig som det anstår en landshövding vid förra sekelskiftet. Och nog den pampigaste på hela Östra Kyrkogården i Karlstad.

Trevliga skyltar på gång

Jag läste till min stora förtjusning att Grava hembygdsförening är i stånd att sätta upp en informationsskylt på platsen för gamla Hults skola i närheten av Tuggelite. Ett riktigt bra initiativ!

På väg till öppna förskolan passerar jag denna synnerligen välplacerade skylt om Herrhagen i Gjuteribacken. Där blev jag och min syster uppmärksammade på att det fanns något som hette Vasalunden på Herrhagen - trots att vi knatat genom Vasalunden otaliga gånger. Fram för fler informationstavlor i stadsbilden!!!

Errata: Götgatan

Om någon till äventyrs såg så långt som fram till Götgatsbron på inlägget om Götgatan och Tage Erlander, så vill jag bara påpeka att det inte brukar finnas några flaggstänger på bron - man är mest van att se de framför Folkets Hus.

Men de som finns på kortet hade rallyt till ära rests på Götgatsbron.

Svea, Götes och Vendes gator

Karlstads borgmästare

Sökning på Google ger tyvärr inte någon lista på Karlstads borgmästare genom tiderna. Annars brukar ju Internet vara ett ganska trevligt ställe för kalenderbitare. Jag kanske får lägga ut den själv någon dag.

Några spridda träffar får man dock. Av dem känner jag bara igen Ringervägen på kartan. Fast vill man kan man ju även räkna Karlbergsgatan...

Herman Kolthoff
född 1643, död 1696. Rådman i Karlstad 1674 och var uppbördsman där 1680–81 och borgmästare 1682–91. En förfader till Nils Ferlin, vad det verkar.

Gustaf Börjesson

Johan Börjesson Carlberg
- son till ovanstående

Olof Eriksson Spak
död 1662 i Karlstad, borgmästare i Karlstad. (G 2:o m Karin Henriksdotter (eller Svensdotter?).) – G 1:o senast 1616 m 2777 Kerstin Börjesdotter, d 1642 i Karlstad. Släkting till heraldiske konstnären Magnus Bäckmark.

Leonard Johan Ringer
Borgmästare vid tiden för branden var Leonard Johan Ringer. Hans gård vid nuvarande Norra Strandgatan lades även den i ruiner och aska. Eftersom han vid sin död 1755 bodde i Landshövdingegården var det kanske han som någon tid efter branden uppförde det envåningshus och de uthus som sedermera fått namnet Landshövdingegården.

Krutbruket - nygammalt i Älvåker

Jag var och irrade på Älvåker i förmiddags (för ovanlighetens skull bilburen) och hittade till min förvåning en ny gata. Nu var det i och för sig ett antal år sedan jag cyklade genom själva Älvåker, men ändå - för mig var den ny. Krutåkersgatan heter den och den fick mig att få upp ögonen även för sin föregångare - Krutbruksgatan. I Sandins gravabok visste jag mig ha läst om hemmanet Krutbruket, men jag hade aldrig förlagt det så långt söder ut i socknen.

Googlade på "Krutbruket Karlstad" och fick upp en gammal VF-artikel om den nya gatan som visst hade över sex år på nacken:

Ny gata döpt i Karlstad
KARLSTAD 2000-03-02
En ny gata har just döpts i Karlstad, Krutåkersgatan i Älvåker, vars namn minner om en mycket gammal verksamhet i området.
För att tillverka krut krävdes förr salpeter. Den salpeterhaltiga jorden under ladugårdshusen förklarades därför som statens egendom.
Eftersom det inom Grava fanns jord som var mycket lämplig för detta ändamål anlades här ett salpetersjuderi redan på 1600-talet.
Namnet Krutbruket behölls även sedan hemmanet upphört att vara krutbruk och gården, söder om Bryngfjorden, införlivades med Trangärdstorp.
Älvåker har sedan tidigare en gata men denna anknytning, Krutbruksgatan och nu tillkommer Krutåkersgatan, en ny gata mellan Älvåkersgatan och Skogaholmsvägen.

VF 2000-03-02

Jag blir ännu mer förvånad när jag upptäcker att hemmnet faktiskt var delvis inkorporerat i Karlstad stad - allt enligt ortnamnsregistret. Där stöter jag även på namnet Älvsmon - totalt obekant. Får nog ta och göra en djupdykning i sydvästra Gravas yttersta utmarker.

Värmlands hövdingar

Om det är skralt med bispar bland Karlstads gator och torg, så är det än sämre ställt med landshövdingarna! Jag kan bara dra mig till minnes att vi har Wibeli- och Oldevigsgatan. Inte ens en gata efter Johan Didrik af Wingård ute på Edsgatan!

• Johan Gustaf Uggla 1779-1793
• Nils Nilsson Silfverschiöld 1793-1802
• Arvid von Nolcken 1802-1807
• Axel von Rosen 1807-1809
• Olof af Wibeli 1809-1813 - Sundsta
• Johan Didrik af Wingård 1813-1840
• Carl Fredrik Hammarhielm 1840-1842
• Hans Fredrik Oldevig 1842-1864 - Sommarro
• Carl Rudolf Ekström 1864-1870
• Henrik Rosensvärd 1870-1885
• Henrik Adolf Widmark 1885-1889
• Emil Adolf Malmborg 1889-1901
• Gerhard Dyrssen 1901-1921
• Abraham Unger 1921-1936
• Ivar Vennerström 1936-1945
• Axel Westling 1945-1957
• Gustaf Nilsson 1957-1967
• Rolf Edberg 1967-1977
• Bengt Norling 1977-1990
• Ingemar Eliasson 1990-2002
• Björn Sandborgh 2002-2003
• Kerstin Wallin 2003-2004
• Eva Eriksson 2004-

Svågrarna Höök och Treffenberg

Curry Treffenberg hade inte bara ett väldigt skojigt namn - han var även en hyvens kille. Svåger som han var med doktor Conrad Höök, hade han lätt kunnat lägga vantarna på hela Marieberg om han hade velat. För Conrads önskan i testamentet var visst mer en önskan än en uppmaning till de efterlevande.

En så ädel handling är väl en mycket god anledning att uppkalla en gata efter karln. Treffenbergsgatan går från entrén vid Mariebergs herrgård och ut till viken. En ganska blygsam gatstump för att minna om en landshövding som dog vid förra sekelskiftet. Nu var han visserligen inte hövding över Värmland (han hade Västernorrland och Kopparbergs län på sin meritlista) men det måste ändå ha kliat i fingrarna på stadsplanerarna att ge honom de pampiga genomfartsgatan och istället kalla den lugna bakgatan invid folkparksstängslet efter den timide doktor Höök. Men så blev det alltså inte. Tjusigt, tycker jag - och det vittnar om sinne för proportioner.

Hööks paradgata...

...och Currys bakgata.

Svea, Götes och Vendes gator

Det finns en del gator som inte behöver presenteras närmare - de är så självklara att knappt märker dem. Drottninggatan, Kungsgatan, Järnvägsgatan, Hamngatan, Kyrkogatan och så vidare. Gärna ska det finnas ett par varianter av varje - en i varje väderstreck brukar funka bra.

Gator döpta efter landsändar hör till den här gruppen gator. En mellansvensk stad kan ha Bergslagsgatan, Smålandsgatan, Norrlandsgatan och så vidare utan att behöva förklara den närmare.

Och så har vi gatorna som är så självklara att, man inte ens förknippar med det som namngivit dem - Sveagatan på Herrhagen, till exemepel. Och Götgatan i Haga. Fast den får man nästan använda förstoringsglas för att hitta på kartan.

Götgatan måste ha varit en ganska självklar adress i Karlstad, där den drog förbi Folkets Hus, från Kanalen och bort till Hagagatan. Men så behövde man en lämplig gatstump i provinshuvudstaden för att hedra Sveriges längste statsminister och vips, så var Götgatan ett minne blott. Men inte riktigt!

Tage Erlandergatan går nämligen bara från Östra Kanalgatan till Nygatan. Där, på andra sidan Nygatan, bortanför mongolen och Korskyrkan, finns den kvar och för en förtynande tillvaro. Som en skugga av sitt forna jag ligger den där, en vändplan vid namn Götgatan, flankerad av parkeringsplatser och tvättstugor.

Men vill man kan man hävda att Tage Erlandergatan bara utgör ett uppehåll i Götgatan. Ställer man sig på tå kan man nämligen se nästa fornlämning, där borta bakom Svenska Rallyt-flaggorna - Götgatsbron. Den fick visst behålla sitt namn - även om ingen använder det...

Dubbelörnen på Herrhagen

Inte trodde jag att jag skulle få vandra under Dubbelörnen i Karlstad. Men nu går det visst - på Herrhagen om inte annat. Det är det lokala fastighetsbolaget Carlstaden som använder detta kejserliga attribut som sin logotyp. Grafiska formgivare på reklambyråer brukar inte vara de mest heraldiskt bevandrade och jag undrar om man inte har gjort sig skyldiga till en mer begåvad heraldisk lek än man är medveten om.

Värmlandsörnen gjorde ju premiär som heraldiskt djur under Johan III:s dagar och ersatte då storebror Erik XIV:s inte fullt så mäktiga djärv som symbol för landskapet. När minstingen hertig Carl, fortfarande under Johans regering 1584 ville skapa sig en stad i västra delen av sitt herigdöme föll valet på Tingvallal, som blev Carlstad.

Carls stad behövde ju ett stadssigill och man slänge (förmodligen av bara farten) med färgsättning till symbolen och vips hade man för första gången i svensk historia förlänat en stad dess vapen i samband med stadsprivilegierna. Ett mycket lämpligt arrangeman, skulle det visa sig, och man fortsatte därefter på den inslagna vägen.

Färgsättningen spelar ju mindre roll i det här sammanhanget, vad man gjorde rent bildmässigt när man skulle illustrera Carls första stad i Värmland, var att man gjorde en heraldisk förkortning av landskapsvapnet - örnen klövs i tu. Erik av Pommern gjorde visst samma sak när han gav Malmö dess vapen - han slet huvudet av sin grip och satte den i stadsvapnet som en hedersbetygelse (vilket gör Malmö Red Hawks till en så märklig konstruktion. Åmål Red Bulls klingar bättre.)

Som utfyllnad och för att göra det hela lite pampigt lade man till ett par höga torn som flankerar örnhalvan. Detta måste ses mest som en uttryck för hertigens ambitioner - byhålan Tingvalla lär ha bestått av 40-45 hushåll vid den här tiden.

Nåväl - en formgivare på en reklambyrå ska sen 420 år senare illustrera en i Karlstad verkande fastighetsförvaltare som har valt namnet Carlstaden. Vad göra? Jo, man plockar ut den halva värmlandsörnen ur stadsvapnet och gör den till sin symbol. Men man drar samma slutsats som hertig Carls vapenmålare - en halv örn känns lite futtigt. Alltså dullbar man den igen, det blir ju lite fylligare.

Enkelt, fyndigt och genialt - precis som god heraldik ska vara. Att den värmländska dubbelörnen har ett C på bröstet och skiftar i ljusblått och turkost, det kan jag leva med. Det är ju inte ett vapen, det är en logga!

Femte järnvägsgatan

Järnvägsgatan, Munkforsgatan, Charlottenbergsgatan och Laxågatan var det, ja. Men idag sprang jag på den femte järnvägsgatan - och det finns säkert fler. Eftersom jag har tillbringat mest tid i västra och norra delarna av stan, och eftersom jag är totalt ointresserad av rullskidskoåkning, har jag haft väldigt dålig koll på var Munkforsbanan/Klarälvsbanan/NKIJ-banan har sin träckning inom Karlstad. Och framför allt var den lämnar Västra stambanan, för det gör den ju inte vid Munkforsgatan direkt (så varför Östra station behövdes är för mig en gåta, men så är jag ju inte speditör heller...)

Men jag hittade den vid Kroppkärrssjön i varje fall och insåg att jag både gått och cyklar på den utan att inse att det var gammal banvall. Parallellt med den, där uppe där bussen går hittade jag så min femte järnvägsgata - Edebäcksgatan. För varför skulle denna, ur karlstadperspektiv, så ointressanta håla få en gata uppkallad efter sig i residensstaden? Svaret var uppenbart och ortnamnsregistret säger till och med att det är järnvägstationen i Edebäck som åsyftas.

Som sagt - om till och med Edebäcks jvstn har fått en gata uppkallad efter sig, så lär det nog finnas fler järnvägsgator efter NKIJ-banan. Om jag bara orkar fortsätta mina fältstudier på Norra Kroppkärr ska jag nog hitta ett par till...

Järnvägsgatan gånger fyra

Efter att ha krånglat mig över och under bron från Tormesta till Sjöstad lyckades jag idag hamna på Laxågatan. Helt taget ur luften känns det ju som - här har vi Östra och Västra Sjöstadsgatan, Sjöstadsvägen, en väckelsepredikant och så hela asaparnassen på den östra sidan.

Men så kom jag på att jag snart var på väg under järnvägen - Nord-västra stambanan, som ansluter till Västra stambanan just i Laxå. Fast det hade jag nog inte kunnat lista ut om jag inte visste att Charlottenbergsgatan och Munkforsgatan ligger lika till synes ologiskt placerade på Råtorp respektive i Haga.

Och så finns det visst en Järnvägsgatan i Tingvallastaden också.

Björkås - längre bort än du tror!

Har man kass avståndsbedömning kan man tro att det inte är så långt mellan järnvängsövergången vid Bellevue och Björkås. Dessutom är det uppför hela vägen - jag hann ångra mig tre gånger innan jag var framme vid scoutstugan. Men tänk så mycket spännande man kan få se när man kommer fram, om man är lättroad. Och det är jag.

Måste ge en eloge till gatukontoret som tagit sig omaket att döpa gatorna även här i obygden. Kunde lätt ha blivit Björkåsvägen ha rätt ner mot älven och sen upp till a-b-c-d-e-f på varje nummer för att få in alla hus.

Jag är som sagt mycket lättroad.

Frireligiöst epicentrum på Centrumvägen

Vi är nog hur många som helst - skårebor som åkt Centrumvägen fram, år ut och år in utan att tänka så mycket på att det är värmländsk, eller till och med svensk väckelsehistoria som passerar revy. Ändå har han nog en plats i vårt medvetande i alla fall, F A Boltzius. Man har sett den där 1600-talsgraven söder om Grava kyrkan, den som får en zinkhuv på vintern. Och man har hört historier om gôbben som kunde gå på vatten och man vet att huset efter med Centrumvägen innehåller ett museum över hans verk. Boltziushemmet är till och med fortfarande känt utanför socknen. När K-G, som är uppvuxen nere i Edsvalla skulle hämta mig i Stodene för första gången, var hans naturliga fråga "Är det bortanför Bôllschestôga?" (mitt givna svar på frågan var "Ja - nôrr ôm, å övver Nore").

Men det måste vara ytterst få (utanför Missionsförbundet) som varit inne där. Vilket grämer mig, för det borde tillhöra allmänbildningen om man tillbringat ett 20-tal år i Skåre. Nån gång ska det bli av!

Men så har vi den där skabbiga kåken in till höger, mellan Boltziushemmet och Källgården. Där ligger faktiskt ett av Skåres tre (sic!) missionshus, nämligen Baptistkapellet. Mig veterligen har det inte förekommit någon väckelse där inne på många decennier, och det är tveksamt om baptistförsamligen (som väl gick upp i karlstadsbaptisterna 1900-kallt) ens äger det längre. Huset ligger, mycket lämpligt, i korsningen Boltziusvägen-Kapellvägen. Jag har länge lekt med tanken att Grava hembygdsförening borde köpa baptistkapellet och förlägga någon lämplig verksamhet dit, istället för att häcka ute i Hynboholm, långt bortom all ära och redlighet. (Fast eftersom jag aldrig har fått tummen ur och betalat in årsavgiften har jag nog inte någon rätt att gnälla...) Ett värmländskt missionsmuseum vore väl på sin plats, som ett annex till Boltzius hemmet. I samarbete med baptister, missionare, pingstvänner och Grava församling. Storstilat!

Men nu verkar det som om någon äntligen har tagit sig an huset, för idag var det febril verksamhet där inne. Om det var baptister som var i farten hördes inte på slipmaskinen, men vad det än blir hoppas jag att det blir någon form av utåtriktad verksamhet.

Doldisen Örsholmsgatan # 2

Det var ju det här med gator som inte ligger där man tror att de ska ligga. Rent spontant hör de ju hemma någon annanstans, men om man skrapar lite på kartan kommer man fram till att de inte är så felplacerade i alla fall.

Ortnamnsregistret ger ingen förklaring till namnet, men när Örsholmsgatan kom till måste den har varit hvudvägen från stan och ut till Örsholmen. Någon annanstans fanns det knappast att ta vägen på den tiden om man reste åt det hållet, mellan Lambergstjärn och Östra älvgrenen.

Rollen som stora vägen mot Örsholmen har den förlorat till Lantvärnsgatan för länge sedan. Den senares utformning är ju mer anpassad till bilismen och har till och med tagit över en del av den förras sträckning.

Ville man ut till själva Örsholmen var man nog tvungen att ro över till älven. Väl ute på holmen är det inte svårt att se vilken väg man färdades, åtminstone till en början. Träden skvallrar om att den skonade vägsträckningen som går parallellt med Västanvindsgatan har varit i bruk länge och väl. Den går förbi Örsholmens gård och piper iväg bort åt sydost, rakt mot tjärnet.

Skulle man sudda ut alla gatunamn och skriva ut dem på nytt skulle nog Örsholmsgatan hamna ute på själva holmen, lämpligtvis istället för Västanvindsgatan. Fast det vore synd - då försvinner ju gatans funktion som historiskt dokument...

Lantvärnsgatan - minst pietetsfulla begravningsplatsen i stan

Jag har alltid tyckt att Mosaiska begravningsplatsen, eller judekörrgårn, som väl alla kallar den, ligger lite illa till vid Svinbäcksberget. Inklämd som den är, mellan 63:an mot Filipstad, E18 och påfarten dem emellan. Men det finns nog en begravningsplats i centrala Karlstad som för en ännu mer undanskymd tillvaro - 1808 års lantvärnsmäns grav på Tormestad.

Konsulterar man "litteraturen" (i det här fallet Karlstads stads historia, band 2) så får man reda på att lantvärnsmännen begrovs på Djäknefältet och att man där kan se deras monument. Och jag vet med mig att jag har sett fotografiet av den låga stenpelaren med kulan på toppen. Många gånger, men bara på bild. Skulle någon be mig peka ut Djäknefältet på Karlstads karta skulle jag nämligen få allvarliga problem. Ända till igår, när jag till fots passerade den där lilla gräsplätten mellan Lantvärnsgatan och Örsholmsgatan på Tormestad.

Att det var det här som var Djäknefältet var svårt att föreställa sig. Namnet ska visst från början komma från att djäknarna (alltså skolgossar och inte diakoner) var hänvisade hit för att spela boll. Vid tiden för lantvärnsmännens bortgång (och rimligen ett tag innan det) användes Djäknefältet som exercisplats.

Det fanns ju inget regemente här (då som nu) men med anledning av oroligheterna mot Norge/Danmark i väster var i stort sett halva armén förlagd till Värmland i 1800-talets början. En del av dem höll till i Karlstad under ganska lång tid och hann alltså dö på kuppen. På den tiden var det väl inte tal om att skicka hem den döde knekten till tanten för begravning i hemsocknen, så det blev alltså begravning här i Karlstad och då valde man Djäknefältet.

Ursprungligen ska det ha täckt ett område om 210x70 meter på ömse sidor av Örsholmsgatan, och det lär ju ha lämnat ett hyfsat utrymme till hopp och lek för "scholae piltarna" som skulle husera där från början.

Idag består "fältet" inte av mycket mer än en liten gräsplätt mellan Örsholmsgatan och Lantvärnsgatan. Vid korsningen mitt emot gamla Försäkringskassan står några tallar, ett par parkbänkar och så lantvärnsmännens blygsamma minnessten.

Värdigare vilorum är lätt att hitta.

Två sidor av samma kvarter

Ibland måste någon uppmärksamma dig på det uppenbara. Efter att jag läste igenom Operation Karlstads webbplats har jag fått ord på vissa saker som bara varit magkänslor innan. Som till exempel det här med arkitektoniska detaljer.

Anpassad bebyggelse? Ibland undrar man om arkitekten som ritade det nya huset verkligen har varit på platsen där det ska stå? Eller om det verkligen var en
arkitekt som ritade det? Jag har läst att det finns undersökningar som visar att
människor som promenerar, omedvetet rör sig långsammare i en miljö där husen har stor detaljrikedom. Vad tror du det beror på? Vilket av husen på bilden ovan
tror du att man går snabbast förbi?

från sidan Operation Karlstad/bildexempel

Peter som ligger bakom texten hade varit i stadsdelen Klara och tittat på landstingshusets innergård. Själv lockades jag till en liknande övning på Herrhagen.

Första bilden är tagen i korsningen Herrhagsgatan/Vasagatan...

...medan den andra är tagen vid Sveagatan/Långatan.

Två sidor av samma kvarter, alltså. Man kan konstatera att folk inte bara går fortare förbi tegelöknen på Långgatan - man får anstränga sig för att hitta folk där överhuvudtaget!

Ny nål på kartan

Jag har placerat min blogg i Karlstad på bloggkartan.se. Nu återstår bara att pinga den, så får vi se om den dyker upp på kartan.

Biskopsvisitation # 2

Det finns ju faktiskt en hel del namn kvar att avverka för namnberedningen. Vad sägs om ett helt villaområde uppkallat efter karlstadsbiskopar. Kanske ett litet radhus på Herweghrvägen? Eller varför inte en pompös villa på Brömsgatan?

Superintendenter i Karlstad

• S Elfdalius - Sundsta
  1647-1666
• A Kilander
  1666-1673
• J Scarinius
  1673
• E Broman
  1673-1693
• B Camoenius
  1693-1704
• J Arnell
  1706-1707
• T Rudéen
  1709-1717
• D Norlindh
  1717-1718
• I Bröms
  1718-1722
• J Steuchius
  1723-1731
• M Aurivillius
  1731-1740
• N Lagerlöf
  1742-1769
• J C Schröder
  1771-1772

Biskopar i Karlstad

• J C Schröder
  1772-1773
• D Herweghr
  1775-1787
• H Schröderheim
  1789-1802
• O Bjurbäck - Sundsta
  1805-1829
• J J Hedrén
  1830-1836
• C A Agardh - Sundsta
  1836-1859
• J A Millén - Sundsta
  1859-1863
• A N Sundberg - Herrhagen
  1864-1870
• C H Rundgren
  1872-1906
• J A Eklund
  1907-1938
• A Runestam
  1937-1957
• G Borgenstierna
  1957-1976
• S Ingebrand
  1976-1986
• B Wadensjö
  1986-2002
• E Hagberg
  2002-

Superintendenter och biskopar i Karlstad genom seklerna

Länge fanns inte listan på något vettigt ställe på webben. När Biskop Esbjörn tillträdde 2002 lade dock stiftet ut ovanstående lista. Lite väl knäpphändig tycker jag. Borde inte stiftet värna om sin egen historia? Eller blir man för tillbakablickande då?

Wiki: Biskopar i Karlstads stift

Jag funderade på att bättra på Wikipedias sida om Karlstads biskopar, så att åtminstone själva namnen fanns där, men hur katten redigerar man i en kategori???

Men var finns Stodene?

Inspirerad av gårdagens framgång försökte jag mig på samma konststycke hemma i Stodene. I förmiddags tog jag mig en tur på det som för 20 år sedan bara var cykelbanor för mig, men som idag snarare är ett dolt kulturlandskap. Var fanns 1960-talets Stodene? Och 1600-talets?

Läser man Sandins Grava-historia får man ju ganska många hintar om att Stodene och Skåre inte bara kan berätta om 1900-talets sågverkshistoria. Uthus som inte längre behövdes kring kyrkan köptes av Stodene på 1700-talet. Och ännu längre tillbaka hölls det visst ting här, i vad som måste ha varit någon form av Kils härad på den tiden.

Men här har inte stadsplanerarna gjort det lätt för oss att läsa landskapet. Även här får man låta träden avslöja den äldre bebyggelsen. Och visst hittar jag husen som stod här innan grävskoporna jag och själv flyttade in för 30 år sedan. Men var i Herrans namn gjorde de av landsvägen? Det begriper jag inte!

På något sätt tog man sig ju fram även för 40 år sedan. Och om man ville ta sig från Ilanda till Almar, eller kanske helt enkelt från Stodene upp till Grava kyrka måste man ju ha haft en väg att gå på??? Men den finns det inte ett spår av idag inne bland villorna, även om husens placering väl ger vissa ledtrådar.

Jag tvingas konstatera att man måste ha haft överskott på linjaler i stadshuset vid 1960-talets slut.

På jakt efter Sundsta

När jag går på Sundsta brukar jag fundera på var själva Sundsta gård egentligen ligger. Jag minns att jag läste om det för några år sedan - att PRO-gården/Herrgården egentligen inte är den egentliga mangårdsbyggnaden på Sundsta. Men jag har varit för lat för att ta reda på var det var jag läste det. Kanske hos Ronge. Eller så var det hos Nygren. Väldigt angelägna frågor när man promenerar, ganska lätt att kolla upp. Men så får man ju andra, väsentligare saker för sig när man kommer hem.

När jag var och irrade bland biskopar och landshövdingar på Sundsta häromdagen fick jag för mig att använda slutledningsförmågan för att bestämma vilken tomt det kan röra sig om. Och väl där var det inte så mycket att fundera på. Går man genom ett modernt villakvarter som har spår efter äldre begyggelse räcker det ofta med att höja blicken en aning för att att se vad som är äkta och ursprungligt.

Det var vårdträden som avslöjade gården. Ingen annan av villorna kunde uppvisa något som ens påminde om sekelgamla trän. Ett varv runt kvarteret och kika på tomten, både från Agardsgatan och Wibeligatan, stärkte mina misstankar. Inte ens 100 år av carport, treglasfönster och plastfärg kunde dölja att vi snackade hard core Karlstad-historia. Väl hemma kunde Ronge bekräfta alla mina misstankar. Sundsta var återfunnet.

Elfdaliusgatan

Sveno Elfdalius var som sagt förste superintendenten i Karlstads stift - inte kriminialinspektör, utan chef över stiftet utan att var biskop. Biskopsämbetet ansågs väl som för knutet till Rom för att passa i ett lutherskt land som 1600-talets Sverige. Gamle bispen i moderstiftet Skara fick vara kvar, men kusinen i Mariestad och så småningom Karlstad fick nöja sig med att vara superintendent.

När jag stannade till med min lilla guidegrupp häromkvällen och pratade vid Elfdalius byst frågade de om hans märkliga namn. "Sveno Elfdalius Camoenius" står det nämligen på sockeln. Det pikanta i sammanhanget var att EU-projektet som var anledningen till deras Karlstadsbesök hette något i stil med Camoenius. (Jag trodde först att de försökte göra sig lustiga över att Caomenius kunde vara en latinisering av Khomeni, men så var icke fallet, som tur var).

"Sven från Älvdalen" var ju ganska lätt att knäcka, även för en samhällsvetare som jag, och jag kunde till och med drista mig till att gissa vilken älvdal det var frågan om. Men Camenius gick jag bet på. Jag visste bara att vi haft biskopar med liknande familjenamn senare, men att de skulle ha mer med varandra att göra än att sitta på samma stol kunde jag inte berätta. Liknande namn känns igen från Adelskalendern.

Nu visar det sig att alla de här släkterna - Caméen, von Caméen, Caménhjelm och Caménsköld - kan räkna Elfdalius som anfader. Redan Svenos son kallade sig Caméen.

Vid närmare eftertanke kom jag på att alla släkternas vapen finns publicerade på min webb Wermlandsheraldik. Inte konstigt att jag kände igen dem.

Svenskt biografiskt handlexikon meddelar att Elfdalius fick det namnet (som tydligen är latin för sångmö), som som ett smeknamn av sin lärofader Messenius för sina "rika och lofvande själsgåfvor". 1658 fick han "bref på adlig frihet" (borde väl innebära att han adlades?) och bör väl då ha lagt till Camoenius som familjenamn.

Ansedel för Sveno Benedicti Elfdalius Camoenius

Noreengatan eller Norengatan?

Enligt ortnamnsregistrets post om Noreengatan har den ändrat stavning en gång kring 1950. Den hette först Noreengatan och blev senare Noréngatan. Men om man tar sig en titt på skyltarna i området hittar man den märkliga gatan Norengatan. Noren, som i bestämd form pluralis av ett nor, eller?

Det känns som att det råder en akut brist på accenter på gatukontoret.

Biskopsvisitation på Sundsta

Karlstads biskopar ligger utspridda över stan lite varstans. Anton Nicklas Sundberg - han som svor och släckte - ligger på Herrhagen. Men störst koncentration av biskopar finns förmodligen på Sundsta, så jag begav mig dit på visitation.

Ytterst, mot Älven, finner vi Bjurbäcksgatan. Den hette tidigare Kyrkogårdsgatan, men det klingade nog inte riktigt bra som adress för villorna på Guldkusten.

Innanför ligger Sveno Elfdalius - han som var den förste stiftschefen i Karlstads stift, men som inte blev ordentligt biskopsvigd, utan fick nöja sig med att vara superintendent. Hans byst på kyrkbacken, mot gamla gymnasiet till måste vara en av Karlstads största doldisar. Fast vem tittar på en byst nu för tiden, om den inte är av silikon?

Sen hittar vi Gustaf Frödings gamle morfar, geniet Carl Adolph Agardh. Och uppe vid
gamla brandstationen vid Älvkullenkl hittar vi Johan Anton Millén. Millénsgatn måste vara ganska färskt, för den finns inte med i ortsnamnsregistret.

Det roliga med biskparna på Sundsta är att gatukontoret har brytt sig om att lägga dem på lit de parade i öst-västlig riktning, precis som en kristen kyrka. Dessutom är de numrerade från väster till öster, från det världsliga väster och rakt in i evigheten i öster. Evigheten i det här fallet representerat av Sundstatjärn...

20-backen

Jag har letat som en tok efter en förklaring till namnet 20-backen på backen i Älvdalsgatan - från Kvarnbergsgatan och upp på berget. Någon har föreslagit att det skulle bero på att någon bonde skulle ha blivit av med en hötjuga där under slåttern. Men var hade han varit och tagit hö? Och vad hade han upp på Kvarnberget att göra med ett hölass? Och varför stavas det i så fall 20-backen? - åtminstone hos Ronge.

Nej, jag vill snarare gissa att tomten Berget 20 låg i backen. Blir nog till att lusläsa Ronge en gång till...

Furu- och Björkstigen - med eller utan träd?

Huruvida det fanns träd på Björkstigen och Furustigen när namnen bestämdes 1936 är svårt att avgöra. Svårt är det även att upptäcka björkar i januari - men jag tror faktiskt inte att finns någon där idag.

Däremot kan man skymta en liten busktall i rabattformat i korsningen med Lambergsgatan. Men att kalla den för fura tycker jag vore att ta i...

Örsholmsgatan - en doldis bland doldisar

Om du ber en genomsnittlig Karlstad-bo att placera Örsholmsgatan på kartan skulle han nog gissa på "den med Örsholmsrakan?". Säger man då att den ligger på Tormesta blir han nog förvånad, särskilt som många kallar Tormesta för Lamberget. Man kanske kan se Tormesta som en stadsdel på Lamberget, men ska folk förstå vad man menar får man nog säga "där som Tore Skogman bor". Fast det är ingen som riktigt vet om han bor där eller inte...

Stadsvandring i Karlstad

På fredag har jag lovat att hålla en stadsvandring i centrala Karlstad. Två timmar har jag på mig att berätta om staden och dess historia. På engelska!!!

Det var nog tio år sedan jag höll en seriös stadsvandring senast. Ibland när jag pluggade på högskolan brukade jag tvångsguida lätt påstrukna studiekamrater hem från Kåren.
- Vad är det där för en staty?
- Den restes till minna av unionsupplösningen.
- Vilken unionsupplösning?
- Den 1905...
- Mellan vilka då?
- Sverige och Norge.
- Va?!!! Har Sverige och Norge varit i union???
- (Suck!) Jo, det har de från början av 1800-talet, när Karl Johan tog Norge från dansken.
- Vilken Karl Johan?
Och så vidare...

Vi får se vad det är för ena jag ska lotsa runt den här gången. Det ska tydligen vara en grupp lärare, så de kommer nog lyssna ganska snällt. Om de begriper vad jag säger...

Hellbergsgatan

Om man kommer in i Mariebergsskogen genom stora entrén, går den gamla vanliga promenadslingan och ändå inte känner att man är nöjd när man kommer till Mariebergs herrgård, finns det en utväg.

Man kan vika av till vänster vid Lillskogen, mellan sätervallen och ponnyhagen. Då kommer man genom tallskogen så småning om fram till en liten gudsförgäten grind som leder ut bakom Mariebergsskolan. Man har hamnat på Hellbergsgatan, uppkallad efter Mauritz Hellberg, Gustaf Frödings gamle kompis från karlstadtiden.

Själva gatan gör inte mycket väsen av sig. den kommer rakt in från Rosenborgsgatan och när den kommer fram hit till grinden viker den av åt höger och följer Mariebergsskogens stängsel in bakom Sommarro IP. Där borta vid vändplanen blir husen visserligen ganska imponerande, men själva gatan gör som sagt inte mycket väsen av sig.

Mauritz Hellbergs är värd ett bättre öde i sin hemstad!

Tittar man i del III av Karlstads historia finner man längst bak en liten karta över området från mitten av 1900-talet. Där finner man att den tidens styresmän i staden faktiskt hade den goda smaken att märka ut den här lilla grinden som "Hellbergsporten" på kartan.

Idag vet knappt de boende i området att det går att använda grinden - har man tur, så sitter det ett anslag invid grinden som talar om när man kan förvänta sig att den är öppen. Här vore det på sin plats att vårda en gammal karlstadprofils minne, samtidigt som man trycker ut lite liv i de mest perifera hörnen av Skogen.

En byst vore onödigt, och det ville nog inte Maggan själv kännas vid - en fläskig informationstavla vore nog mer i hans smak. Jag kan tänka mig en hel drös av intressenter som skulle kunna tänkas samarbeta kring projektet:

• Gustaf Fröding-sällskapet, om skalden och Karlstad
• Värmländska journalister, om Magganpriset
• Karlstadstidningen, om sin gamle redaktör
• Folkpartiet, om den gamle liberalen
• Arbetarrörelsen, om rabulisten och rösträttsinvraren
• ..och så naturligt vis Carlstad-gillet, hembygdsföreningen, museet, kulturförvaltningen, turistrådet, et cetera.

Seminariet

På Marieberg finns ett antal gator som har anknytning till gamla Semis - nuvarande Arkivcentrum med landsarkivet och emigrantregistret. Mest uppenbar är ju Seminariegatan som går som en boulevard från parken vid Semis och ut till Mariebergsviken. Rektorsgatan är ju också rätt tydlig - om man lyckas se den, vill säga, för den ligger ganska väl dold där på andra sidan Hööksgatan. En liten försynt gatstump som sträcker sig halvannat kvarter in på Kvarnbergssidan.

Men så finns det två till Semis-rester utefter Långövägen. Det är herrarna Kastman och Segerstedt som minner om sin forna arbetsplats. På ömsesidor flankeras nämligen Seminariegatan av Kastmansplan och Segerstedtsplan. Av någon outgrundlig anledning har man på skylten döpt om Segerstedtsplan till -gatan. Helt onödigt, eftersom alla fem husen ligger samlade kring gräsplanen i mitten.

Har man en gång hört att redaktör Segerstedt på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning - han som ansåg att Herr Hitler var en förolämpning - var från Karlstad, så är det lätt att anta att det är han som givit namn åt gatan. Men det lär var hans far Albrekt som fått bidra med släktnamnet till den här lilla gatstumpen/vändplanen.

Krönika i Karlstadstidningen om Torgny Segerstedt

Släten Kastman kanske inte är så ryktbar som Segerstedts. En sökning på Eniro ger dock en handfull ättlingar inom 054-området - dock ingen på Kastmansplan, som fått sitt namn efter rektorn C A Kastman.

Älvkullen

Jag gillar när man knata runt och gissa i ett område som jag egentligen inte känner. Försöka klura ut hur det såg ut innan gatunätet lades ut över landskapet. Vi promenerade på Älvkullen igår. Att det varit rena bondvischan där till för inte så många decennier sedan är lätt att se.

Mitt bland villorna från efterkrigstiden ligger en halvstor träkåk i grått, som andas sekelskifte och inte så lite värdighet. Det är inte svårt att föreställa sig huset liggande för sig själv invid Älven, på behörigt avstånd, både från Färjestads herrgård och från Sundsta och själva stan.

Rätt ut från grinden går en väg som ser ut att kunna vara en av de få resterna av 1800-talets vägnät i området. Mycket riktigt heter den Älvkullegatan och är kanske en stilla hälsning från namnberedningen, som vill tala om att "här ligger det ursprungliga Älvkullen".

Kanske Älvkullens gård till och med. Det vore ju inte så svårt att ta reda på, men det får vänta.

Hagalund

Nyårsaftonens förmiddag fördrevs genom promenad på Hagalund. Det bortglömda stadsdelen bakom namnet på den ganska framträdande Hagalundsvägen. När jag rannsakar mitt samvete tror jag faktiskt inte att jag har satt min fot där. Kanske släppt av på Konvaljegatan någon någon gång, men till fots har jag nog inte tagit mig längre än till Håells mattor om jag ska vara riktigt ärlig.

Där ligger det ju - Hagalund med hur många hus som helst och folk som bott där hela tiden. Alltihop omslutet av Konvaljegatan och Hagalundsvägen och kring den. Fast det kanske är logiskt - den gata som alla känner till heter kanske egentligen Wåxnäsgatan i folks medvetande. Och Wåxnäsgatan kanske egentligen heter Klaragatan...